Det hände igen. Varje gång tror jag att det kommer att bli annorlunda men nej det händer bara igen. Jag intalar mig själv att den här gången kommer det bli bra det kommer att funka, men varje gång blir jag besviken. Jag blir tvungen att sitta och le men så fort jag är ensam så kommer känslorna fram och jag ser sanningen.

Nu tror ni att detta handlar om en kille eller liknande men jag antar att jag måste berätta sanningen. Det måste ju ändå komma ut förr eller senare.

Jo jag gjorde det igen, trots att jag visste hur det skulle bli. Jag klippte faktiskt lugg.

OCH DET BLEV FUUUUUUUULT, FAN VARFÖR GUD VARFÖR GJORDE JAG DET.

Varje gång har jag en bild i huvudet av hur bra det kommer att se ut men nej sen när det är klart så fan heller att det bli snyggt!!!! Och på salongen sitter jag ändå där och ler och tänker jo men det blev la fint men nää när jag kommer hem då ser jag hur fult det blev.

Pappa sa att det blev jätte fint ( men låt oss inse han sa ba så så att jag inte skulle få ett mental breakdown och börja lipa så att han skulle bli tvungen att köpa en massa saker)

Försöker le och göra miner så att jag inte visar hur förtvivlat jag försöker dölja det faktum att i verkligheten ser jag ut som jävla kleopatra med lite längre hår. Aja hoppas den ser lite bättre ut när den växer lite